Xen flyttar med sin mamma till den isolerade ön Norvika där mamman fått jobb på fiskfabriken. Redan när de kör av färjan känns det inte bra. BIlen får de inte använda på ön utan de får bära med sig så mycket de kan upp till den lilla staden där man visar dem var de ska bo. De första människorna de träffar är inte så trevliga eller så är de konstiga. Stanken av fisk ligger i luften. Själva fiskarna heter glasfisk och upptäcktes för första gången för drygt tio år sedan. De är stora, färggranna, hårda och genomskinliga som glas.
I skolan är det sorg. En pojke i klassen är försvunnen. Men det var väntat. Sedan glasfiskarna hittades har en person förvunnit varje år den dagen som säsongen för fisket startar. Det är allt från gamla fiskegubbar till små barn som har fösvunnit och ingen vet vart eller varför. Men det är inget man vill att världen ska veta. Man bevarar det som en hemlighet.
När Xen är ute och undersöker ön gör hon ett fynd i en grotta och är med om något så otäckt att hon bönar och ber sin mamma om att de ska lämna ön genast. Men när de försöker blir de stoppade...
