Magda, hennes mamma och lillasyster Alva, som bara är en bebis, har tagit steget att lämna deras destruktiva pappa. Våldsam och nedbruten av alkohol går det inte längre att resonera med honom. De har packat väskan i förväg och drar i hemlighet.
De hamnar på gården Jordasång, ett kollektiv som leds av den karismatiska Syster som bestämmer över allt och alla. Det är ett skyddat boende för barar mammor och barn. Där lever man ett annat liv än Magda är van vid. Man undervisar barnen själva och alla hjälper till, oavsett ålder, med att hålla gården i gång, t ex tömma dass, sätta potatis, så och skörda, laga mat mm. De klär sig i lösa, mjuka kläder och är snälla och omtänksamma men mamman börjar undra om det inte är lite väl flummiga? De lever också helt isolerade utan tv, datorer och mobiler. Magda känner ändå att hon trivs och där finns en kille som är något år äldre en henne, som heter Attila och som hon börjar tycka är helt fantastisk.
Samtidigt skaver det i henne vad de har gjort mot pappa. Hon måste ta kontakt för att få veta hur han mår. Men är det så bra? Först måste hon få tag i en telefon och ingen får veta.
