Tunneln av Anna Woltz

Under andra världskrigets första år ägnade sig Hitlers Tyskland åt att bomba London. Varje natt tvingades miljoner människor bege sig under jord för att ta skydd. Många tillbringade kvällar och nätter i tunnelbanorna där de låg tätt packade som sardiner. När morgonen kom visste de aldrig om deras hus stod kvar eller inte. Under dess omständigheter möts ett gäng ungdomar av en slump, de skulle aldrig annars ha träffats. Det är Ella, som varit allvarligt sjuk i polio ett helt år, den fräcka Jay som lever på gatan och den karismatiska Quinn som har rymt från sin rika, adliga familj på landet för att göra bättre nytta inne i stan. De blir ett stöd för varandra trots sina olikheter också i den svåraste av stunder.

Veras krig av Katarina Kuick

Under andra världskriget omringade tyska armén den ryska storstaden Leningrad (idag heter den St Petersburg). Syftet var att långsamt svälta ut alla i staden och många dog. Katarina Kuick har skrivit sin bok om Vera utifrån berättelser från de som var med.

Vera bor med sin mamma, pappa, storasyster Nina och sin katt Binka. Hon är nio år och ska börja fjärde klass men kriget kommer emellan. Pappa blir inkallad och de hör inte något ifrån honom på mycket länge. Storasyster Nina är nästa aldrig hemma. Hon bidrar med att gräva skyddsgravar och pansarvagnsfällor. 

För sitt inre ser Vera hur det har vuxit upp en mur runt staden, nästan som törnroshäcken i sagan. Inga leveranser med förnödenheter kan komma in. Allt börjar ta slut. Vera och mamma gör sitt bästa för att få maten och värmen att räcka men konkurrensen om det lilla som finns gör att man snart inte längre vet vem som är ens vänner. Vera och bästa vännen Katja rör sig runt i staden. De plockar fallfrukt och letar bränsle. Det blir nästan som en lek, en skattjakt. Det är viktigt att hålla livsgnistan och hoppet uppe.

Katrina Nannestad: Vi var vargar

Vid andra världskrigets slut marscherar den ryska armen in i Tyskland. Alla män tvingas rycka in som militärer. Kvinnor och barn får lämna sina hus och byar med vad de snabbt kan få med sig. De ryska militärerna går in i husen och plundrar dem på allt av värde och förstör.

Liesl, Otto och lillasyster Mia som bara är ett år kommer ifrån sin mamma i mörkret när de försöker ta sig över vatten med häst och vagn som går igenom isen. Liesl, som är nio år och äldst har lovat att ta hand om sina syskon om något sådant skulle ske. 

Ensamma gömmer de sig i skogen men de måste ha mat och varma kläder. De tvingas göra sådant de inte vill. Farliga saker, leva som djur. Som vargar. Samtidigt som de letar efter mamma och måste hålla sig gömda från soldater och andra, vilda barn som gör vad som helst för att överleva.

"Vargbarn", ensamma barn i skogarna, fanns på riktigt under andra världskrigets slut.

Christina Wahldén: Mitt käraste gyllene barn

Det här är den sanna historien om Kaja Finkler, överlevare från två av andra världskrigets koncentrationsläger. Hon har bett författaren att inte använda ordet nazist utan att kalla alla tyskar för tyskar. Alla bär samma skuld, också de som inte reagerade mot det vansinniga som hände.

Kaja var sju år 1942 då hon smugglades ut från ett getto i Warsawa, där en tredjedel av stadens polska judar tvingats tränga ihop sig på 2% av stadens yta. Tyfus, en livsfarlig febersjukdom skördade många offer och Kajas mamma ville rädda henne från att bli smittad. Kajas pappa var i en annan stad. Ingen av dem hade rätt att resa därför att de var judar. Så en mörk, kall natt blir hon i hemlighet kastad över muren som ska stänga dem inne. Där väntar en kvinna som tar henne med tåg till pappans stad. Men det räcker inte. Ingen av dem kommer att vara trygga på länge. 

När hon äntligen återförenas med sin mamma så är det bara för ett kort ögonblick. De separeras och Kaja hamnar ensam i arbetslägret Ravensbrück, norr om Berlin. Där blir hon fast i två år och vet inte alls om någon annan i hennes familj lever. Hon är tio år och väger elva kilo när det är dags att flytta till nästa läger, Bergen-Belsen. Fångarna står trångt packade i tågvagnar och de har ingen aning om vart de är på väg, om de lever nästa dag eller inte. Men befrielsen är nära nu, brittiska soldater tar över lägret 15 april 1945. Man undrar om hon har någon släkt? Kaja har sin morfar i New York. Hon skulle kunna få komma dit. Men vägen är inte rak. Det blir en sväng över Sverige och Kaja hoppas hela tiden på att få träffa sin mamma, om hon också har överlevt?

Boken bygger på samtal mellan författaren och Kaja Finkler och på brev som skickades efter kriget. Den är inte så tjock men säger mycket.