Almaprismottagens senaste bok för ungdomar är en fascinerande, spännande och tankeväckande historia. Den börjar med att den äldre författaren Etienne plockar upp en liftare, sjuttonåriga Anne, och släpper av henne vid en avtagsväg som har inte lagt märke till förut. Campagne står det på vägskylten. Inget han hört talas om. Hon vandrar vidare längs vägen. En vecka senare står hon där igen och ska av på samma ställe.
Anne har fått ett knackigt meddelande som brutit igenom radiovågarna och som är från sin syster som försvann under sin bröllopsnatt ett år tidigare. Samtidigt försvann hennes man. Ingen letar längre efter dem. Den okända vägen, som meddelandet leder henne till och som inte alla kan se, leder till en annan värld som liknar vår men där vi människor inte är önskvärda. Det är en diktatur där allt och alla som är annorlunda deporteras. Alla är övervakade.
Fast människorna där är precis lika oss så andas de inte som vi, skrattar inte som vi eller doftar. Och de använder inte pengar. Anne lyckas boka in sig på ett hotell och övar på att andas utan att bröstkorgen rör sig. Finns det någon hon kan lita på här, som kan förklara vad som hänt hennes syster och var hon kan vara, för hon är där någonstans och hon lever, det är Anne säker på. Det är en vacker, suggestiv men grym bok som är svår att lägga ifrån sig.
