Ylva Karlsson: Månen, varelsen och jag

Månne är trött på att förklara att hen varken känner sig som pojke eller flicka. Det är otroligt vad ofta vi gör skillnad eller utgår från fördomar i vårt dagliga liv med barn. Till exempel i kön till riddarskolan som är delad i två efter vilken färg man föredrar eller under aktiviteter där det ropas ut ”killar här, tjejer där”. Varför är det viktigt? De äldre barnen på skolan kan inte låta blir att hela tiden fråga om hen är tjej eller kille.

Månne tänker mycket och talar med sin namne månen. Hen bestämmer sig för att starta en egen youtube-kanal om att vara könsneutral. Så svårt är det inte att förstå när man väl har uppmärksammat fördomarna. Fint skrivet om en känslosam men tuff unge som tidigt vet vem hen är och vad hen vill.

Anna Ahlund: Ganska nära sanningen

Nico kommer till Uppsala för att gå den allmänestetiska linjen på Sibylla allmänestetiska läroverk. Det första hen gör är att färga håret rosa. I Uppsala bor ingen som vet vem Nico är och förhoppningsvis väntar ett nytt liv med kreativt skapande, nya kompisar och där Nico får vara Nico. 

Nico är ickebinär, känner sig varken som tjej eller kille. Nico har tur och får snabbt ett gäng nya vänner som inte är fördomsfulla och som hjälper Nico i sina ups and downs om att få bli sedd som hen vill bli sedd. De har kul, skolan mysig och hela livet väntar.