En bilderbok och tre kapitelböcker för lågstadieåldern

 

Hiskeliga odjuret av Evalotta och Ola Belin (Märtas rysliga liv 2)

Märta drömmer om ett eget husdjur och hon lovar att hon ska ta hand om det helt själv. När hon fyller år får hon ett litet gulligt djur. Pappa vet inte riktigt vad det är. Han har köpt det på internet. Det får namnet Gulleplutt. Medan pappa förbereder kalaset leker Märta med Gulliplutt, men det är väldigt vad fort djuret direkt börja växa! Snart får det inte plats inomhus. Och vilken aptit sen. Den slukar raskt en hel korvkiosk. Hur ska detta gå! Och pappa har bara fokus på kalaset och märker inte alls vilken dramatik som pågår. En absurd, rolig bilderbok med igenkänning.

Erika Eklund Wilson: Märtas nya ridlärare

För den som håller på att lära sig läsa och gillar hästar är böckerna om Märta en fullträff. Alltid händer det något i dem som berör samtidigt som det är mys i stallmiljö. I den här boken har Märtas ridlärare ramlat av och brutit benet. I stället får de en vikarie. Hon är ung och tävlar. Förväntningarna är stora, men det blir inte så bra. Den nya ridläraren gapar och skäller på dem. Ingenting gör de bra. Märta får ont i magen av att behöva gå dit. Till och med hästarna blir nervösa. Det slutar med att de får se den nya ridläraren själv gråta i en box med näsan mot en mule. Hon trivs nog bäst med att fortsätta tävla. Det slutar bra för alla.

Åsa Öhnell: Den vita anden

Tyra och Hugo har åkt på semester tillsammans med sin pappa. De ska bo på ett hotell som ligger vid kusten. När de kommer fram och hoppar ur taxin är platsen helt öde. Vinden och vågorna är det enda som hörs och det luktar tång. Hotellet som är en stor träbyggnad, tornar upp sig framför dem men ser allt annat än inbjudande ut. Inte en lampa lyser och färgen på fasade är sliten och ett fönster är krossat. Är det här verkligen ett hotell och vill någon ens bo här? Den vita anden är en mysrysare som passar bra för den som gillar spänning och kusligheter. 

Elin Ruuth och Johanna Magoria: Familjen Amarant flyttar in
På Neo Anderssons gata ligger ett stort kråkslott till hus med torn och stora spröjsade fönster. Han har aldrig sett att någon bor där. En dag flyttar det in en familj. De har en son i samma ålder som Neo, som heter Poppel. Försiktigt tar de kontakt. Barnen Amarant går inte i skolan, de bli hemskolade av en guvernant och de har en krokodil som husdjur. De lever som brittisk, excentrisk förfluten överklass och Neo blir otroligt fascinerad. Poppel vet inte vad mellis betyder men bjuder Neo på tesalong. Studsmatta, vad är det? De är båda mycket nyfikna på att ta del av varandras olika världar och man anar att en uppföljare till boken är på gång.

Kitty Crowther: Jag vill ha en hund (det spelar ingen roll vilken!)

Millie vill inte gå till skolan. I skolan finns hundgänget, dvs de flickor som har hund och som har en klubb tillsammans. De planerar fester som Millie inte får vara med på, för hon har ju ingen hund. Millie är ledsen och arg. Hon vill ha en hund till varje pris, det spelar ingen roll vilken. 

En dag säger mamma äntligen ja. De ska hämta hem en hund från ett hem för övergivna hundar. Det finns så många att välja bland (tråkigt nog egentligen) och Millie väljer en liten hund med ett annorlunda utseende. Antagligen en blandras. Den får heta Prinsen. 

Äntligen får hon visa upp den för flickorna, men det duger inte. Man måste han en renrasig hund för att få vara med. De retas, för de tycker att Prinsen är liten, löjlig och ful. Men efter ett par sorgliga sidor i historien får Millie revansch. Det ska visa sig att Prinsen verkligen inte är någon vanlig byracka utan av en ras som bara finns på en mycket liten ö i Japan. Det är bara kejsaren som får äga den sortens djur. De är värda en förmögenhet. Men inte nog med det. De kan prata med människor också! Millie har verkligen fått en fantastisk hund och vän.

Alex Howes: Vems är Bob?

När Henry går hemifrån till sitt arbete för att bli borta hela dagen tror han att katten Bob har det tråkigt. Vad han inte vet är att hon (ja, det är en hon) går sin dagliga runda till sina andra "människor". 

Det är gubben Garn som älskar att sticka, och som försöker skämma bort Bob med att sticka alla möjliga tröjor och mössor till henne, som hon inte tycker om att ha på sig. Efter det hälsar Bob på hos Lilly som har ett eget band, som hon vill att Bob ska vara band-katt till. Men där vill inte Bob hänga hela dagen. Hon går vidare till trädgårdsmästaren Stig Blom som kallar henne för Rosy och ger henne extra mat. 

Inte går det någon nöd på Bob inte. Det är många som bryr sig om henne men frågan är vem som verkligen äger henne, eller om våra husdjur egentligen äger oss?