Jojo ser fram emot att börja förskoleklass men när hon kommer dit märker hon att just det händer. Fast de andra verkar snälla kan hon inte få fram ett ljud. Inte ens ett ja under uppropet. Jojo har något som kallas selektiv mutism och som betyder att även om hon kan prata på glatt där hemma så knyter sig strupen när hon är borta. Många kan nog känna igen sig i det i någon form, t ex att inte kunna prata på bussen när man vet att andra hör.
Jojo känner sig dum. Hon får höra saker som att hon är ouppfostrad, man ska svara när någon frågar och har hon svalt tungan? Hon vill göra sig liten och försvinna. Som tur är finns det en person som förstår på skolan, en vuxen heter Sebbe. Han tar sig an Jojo och de börjar göra ljud till varandra som blir till ett eget språk som de kallar "grötiska". Det tar tid att hitta sin röst men det måste det få göra, och med hjälp av andra förstående som ser och lyssnar. Det är viktigt.
