Bilderböckerna om Vesta-Linnea är fulla av olika känslor för fem till sex-åringen att känna igen sig i. Vesta-Linnea är mellanbarn, både lillasyster och storasyster så hon vet hur det är att vara både minst och störst.
I Vesta-Linnea och månskenet känner Vesta-Linnea sig olustig. Hon vill inte gå ur sängen fast hon lovat lillasyster att leka i kojan. Men Vesta-Linnea vill inte. Livet är trist och segt. Till slut lockas hon ur sängen och känner sig lite bättre under dagen. Senare kommer mammas kompis Bodil för att bo hos dem under några dagar. Bodil är alldeles skakig och ledsen. Hon är så olycklig att hon knappt kan andas. Vesta-Linneas mamma ska ta hand om henne. Hon säger att Bodils hjärta är krossat.
Vesta-Linnea funderar på hur ledsen man kan bli och hur man kan ta sig vidare, för de gör dom. Det slutar med att Vesta-Linnea är både kojlycklig, mammalycklig, plättlycklig och systerlycklig! Och Bodil klarar av att le lite försiktigt.
