Slita sig av Angelica Öhrn

 

Lella och hennes storasyster har växt upp på en hästgård. Livet kretsar kring ridning och tävlan. Inte konstigt med en mamma som blivit svensk mästare i hoppning. Men allt förändrades efter den tragiska olyckan då pappan dog och som gjorde att mamma inte längre kan rida. I flera år har hon sörjt och isolerat sig och låtit tjejerna sköta gården och hästarna. 

På helgerna festar systern och de äldre ungdomarna loss och hon försöker få med sig Lelle som inte känner sig bekväm med all fylla och tafsande killar. Men om hon inte lever som de andra ungdomarna blir hon sedd som snobb. De skulle bara veta att hon har sökt och kommit in på naturvetenskaplig linje. Vågar hon berätta att hon överväger att tacka ja?

Lelles häst Fame har skadat sig och kan inte längre användas för tävlan. Då föreslår Andrea, som har hästgård i närheten, att de ska göra ett byte. Hennes dotter ska få rida Fame till vardags och Lelle ska istället få D-Day, en hetlevrad unghäst med stor hopp-potential. Men hon berättar inte att D-Day är helt galen och gör ilskna utfall mot både andra hästar och människor. Lelle har fullt upp med att försöka få honom lugn, med fara för sitt liv. Hon blir osäker på om hon ska följa sin intuition eller göra som Andrea säger i hanteringen av honom. Är Andrea verkligen så snäll och rekorderlig som hon alla säger?

Fågelgömman av Katya Balen och Richard Johnson

 

Annie har alltid älskat musik och kunnat höra den överallt, men så är hon och hennes mamma med om en bilolycka. Hon kan inte spela längre och är konstant arg, på sin mamma på olyckan på allt runtomkring. Hon kan fortfarande höra musiken i allt men om hon lyssnar så kommer ljudet från olyckan och överröstar allt. Hon vill inte göra någon rehabilitering eller använda sig av sin skadade arm och stänger ute allt. Hon har också varit tvungen att flytta. Där träffar hon Noah som visar henne en familj av koltrastar som han försöker skydda. Kanske är det så att koltrastarnas sång kan väcka något i Annie som hon trodde hade försvunnit. Boken är lättläst med ett melodiskt språk och med härliga svartvita bilder. 

Flodvåg av Gill Lewis

Cari har växt upp i lägenhet i stan med båda sina föräldrar men så dör pappan en olycka. Mamman vill flytta och har hittat ett fint litet hus vid en flod i en dal. Planen är att öppna kafé med hembakat. De flyttar in och startar verksamheten under sommaren med trädgårdsservering vid floden och det kommer många gäster.  Det blir mycket jobb och slit och mamman har inte tid för Cari som inte får hjälp med sin saknad efter pappan. Vid sommarens slut utbryter ett rejält oväder och floden svämmar över. Hela undervåningen fylls med vatten. Elektriciteten slås ut och det blir stora skador. Måste de ge upp och flytta nu? Floden kommer med största sannolikhet att svämma över igen. Men det finns en lösning som kan rädda dalen!

Marta Söderberg: Det värsta har redan hänt

Bianca bär på en ilska. Hon önskar att hon kunde ruska om mamma och pappa ur deras massiva bedövning men de kan inte sluta sörja Biancas lillebror som dog två år tidigare. Hon känner sig ensam med sin egen sorg och känner inget stöd från dem. 

När sommarlovet kommer söker hon sommarjobb för att komma på andra tankar och slippa var hemma. Det blir på en städfirma. Där får hon och hennes kollega i uppdrag att städa ur en lägenhet där en ung kvinna bott som blev mördad förra året. 

Bianca kan inte sluta tänka på vad som hände där. Ett svartsjuke-drama där en annan ung kvinna fick nog och gick för långt och blev en mördare. Men Bianca kan döma, hon är inte bättre själv.

Det är en tunn bok men med väl valda ord och handling som berör.

Klara Krantz: För att vi alltid hör ihop

Varje sommar träffas vännerna Alice och Måna på ön Skälmö. Tillsammans är de oslagbara och vågar allt. Bada bland brännmaneter, klättra högt upp på klipporna men också baka frukostfrallor till alla sommargäster med båtar (90 st!). Pengar på fickan är alltid bra att ha. 

Men en dag händer det något fruktansvärt. Den ena tvingas besöka sommarön ensam med den andra alltid närvarande i minnet. Sorgligt men vackert. Full av känslor.

Emi Guner: Skrattar sist (Paola Persson Peroni del 2)

Böckerna om Paola Persson Peroni (tredje boken på gång) är riktigt trevliga om vardagen hemma hos Persson Peroni's skrivet ur ett skönt barnperspektiv. Glada också i det allvarliga. De står hos oss på hyllan för barn 6-9 år men jag tycker nog att de passar bra för åldern 10-11 år. 

I den här boken, den andra, blir det trångt. Mammas bästa kompis Camilla och hennes två grabbar Börje och Bosse (hundar) ska bo hos dem medan  man renoverar hennes lägenhet. Det värsta är hennes pinsamma målningar som tydligen behöver stå och torka i hela huset så det går inte att ta hem någon kompis. Paola är hellre hemma hos mormor då, som hon tycker mycket om. Hennes favorituttryck är Que sera sera, vilket betyder det som sker det sker i livet och det är inte mycket man kan göra åt det. Det skulle kunna ha varit titeln på den här boken.

Man har roligt när man får följa Paola, hennes familj och hennes vänner. Vad som helst verkar kunna hända och så spirar kärleken tack vare ett grupparbete om den fascinerande bockstensmannen. Hur skulle du skriva hans dödsannons? Har du tänkt på hur många olika sätt man formulera sig på som ger olika ledtrådar till någons liv? Inte det?

Nu ska jag läsa alla böckerna om Paola Persson Peroni!

Yrsa Walldén: Du är min Bobby Jean

Det där tomrummet kommer att finnas där för alltid. Hedda blev ett år äldre medan hennes mamma inte hann fylla femtio. Hon dog samma dag som Hedda fyllde nitton, samma dag som hon tog studenten. Då hade hennes mamma haft cancer i ett år. Hedda tänker att hennes liv kommer att vara uppdelat i ett före och ett efter, för alltid. 

Den röda golfen som var mammas står på uppfarten. Den som Hedda fick efter mamma. Dagen efter begravningen sätter hon sig i bilen och kör, utan att ha något mål. Hon stannar vid Öresundsbron. Till Danmark vill hon inte. Hon vill egentligen ingenstans, det är snarare bort från allt hon vill. Till världens ände. Efter en sökning får hon veta att Verldens ende ligger i Tjöme vid norska kusten. Hon vänder om. Men på vägen träffar hon Kajsa som också är på väg bort från ett drama. Hon liftar och har tält med sig. Tillsammans släpper de hämningarna och lever utifrån sina impulser. Ingen vet vad den andra har varit med om. 

Hedda kan inte prata om sorgen. Men det går inte att fly för evigt. En dag måste hon ta sig tillbaka till en vardag utan sin mamma. Det här är en smärtsam och stark skildring av att vara ung och överväldigad av känslor.

Kajsa Gordan: Hon vet allt om oss

Efter att Corinnes mamma dog vill hon inte längre gå kvar på sin skola, där skulle hon bara bli omtalad som tjejen vars mamma dog. Hon väljer en annan skola där hon kan börja om på nytt. Visst undrar hennes nya kompisar varför hon har valt en skola längre bort, beror det på att hon varit mobbad? 

En dag hittar två killar en öppen ingång till en del av skolan som är stängd för renovering. Där ligger sjuksysters och kurators rum. Det mesta är lämnat som det var innan de lämnade rummen. Hos kuratorn finns skrivbord med kassettinspelare, fåtöljer och filt. Det börjar som en lek när Corinne tar plats bakom skrivbordet och börjar ställa frågor. 

Stämningen i rummet gör att kompisarna kommer tillbaka, en efter en, och öppnar sig för Corinne. Corinne är bra på att svara på ett sådant sätt att de kommer underfund med sina känslor. Om sig själv säger hon ingenting. Det är lättare att nonchalera sin egen sorg när man inriktar sig på att hjälpa andra.

Mia Öström: Vakuum

Det har snart gått ett år sedan Jonnas storebror Johan tog sitt liv bara ett par dagar före julafton. Samtidigt som hon går på marken är det som att hon har förlorat fotfästet och svävar omkring i tomma rymden. 

Man kan sörja på många sätt, t ex har hon tagit över Johans varma vinterjacka och så försöker hon stjäla en borr, precis en sån han hade gillat, det var dumt.  Men i jackfickan hittar hon en papperslapp, ett meddelande till just henne från Johan. Jonna har växt upp med Johans lappar, som leder vidare till överraskningar. Det här blir deras sista quest. 

Spåren leder norrut till en äldre släktings tomma hus dit Johan ofta åkte för att fiska och vandra i fjällen. Jonna tar första bästa tåg för att leta efter nästa meddelande. Väl där är det dags att lämna sorgens tomhet och släppa in andra människor och återta sin plats på jorden. 

Jenny Jägerfeld: Comedy queen

Sachas mamma är död. Sorgen och saknaden är så stor att hon blivit helt blockerad. Hon kan inte släppa loss och sörja. Istället blir hon besatt av att vara en optimistisk överlevare och hon ska absolut inte bli som sin mamma som var deprimerad. Sasha ska vara glad och normal och hon gör en lista över hur hon inte ska vara (i princip sin mammas motsats). 

Mamma grät ofta men Sacha ska istället få folk att skratta. Det är hennes mission och hon är verkligen på hugget. Hon ska bli landets yngsta ståuppare, en äkta comedy queen! Det finns faktiskt en ståupp-scen där hon bor så det är inte helt orealistiskt. Hon är välkommen där.

När hon övar på sina skämt tänker hon inte så ofta på att mamma inte kommer tillbaka. Det blir som en liten hämnd som gör det lättare att bära. Men egentligen så behöver hon gråta. 

Det låter sorgligt men det här är faktiskt en riktigt rolig bok!