Yrsa Walldén: Du är min Bobby Jean

Det där tomrummet kommer att finnas där för alltid. Hedda blev ett år äldre medan hennes mamma inte hann fylla femtio. Hon dog samma dag som Hedda fyllde nitton, samma dag som hon tog studenten. Då hade hennes mamma haft cancer i ett år. Hedda tänker att hennes liv kommer att vara uppdelat i ett före och ett efter, för alltid. 

Den röda golfen som var mammas står på uppfarten. Den som Hedda fick efter mamma. Dagen efter begravningen sätter hon sig i bilen och kör, utan att ha något mål. Hon stannar vid Öresundsbron. Till Danmark vill hon inte. Hon vill egentligen ingenstans, det är snarare bort från allt hon vill. Till världens ände. Efter en sökning får hon veta att Verldens ende ligger i Tjöme vid norska kusten. Hon vänder om. Men på vägen träffar hon Kajsa som också är på väg bort från ett drama. Hon liftar och har tält med sig. Tillsammans släpper de hämningarna och lever utifrån sina impulser. Ingen vet vad den andra har varit med om. 

Hedda kan inte prata om sorgen. Men det går inte att fly för evigt. En dag måste hon ta sig tillbaka till en vardag utan sin mamma. Det här är en smärtsam och stark skildring av att vara ung och överväldigad av känslor.