Mot okänt land av Camilla Lagerqvist (Krigets barn, del 1)

Medan andra världskriget härjar i Europa utkämpar Finland ett eget krig som hamnar i skuggan. I november 1939 attackeras Finland av Ryssland med både bombplan och marktrupper. Skadegörelsen är stor. Ca 70 000 finska barn i åldrarna upp till 13 år placeras i fosterhem över hela Sverige. 

Den här boken handlar om Viivi, snart tretton, hennes lillasyster, som fortfarande är i blöjåldern och hennes klasskamrat Jere som tillsammans lämnar sina familjer för att ta tåget till Sverige. Avskedet är svårt. Till och med resan till tåget blir dramatisk. De reser med lastbil i komplett mörker, inte ens strålkastarna får vara på. Ryska flygplan lurar i luften och drar sig inte för att skjuta på låg höjd. Också i Helsingfors faller bomber och tågresan norröver är lång. Det är trångt med barn på tåget och de flesta är mycket små. Mycket kan hända på vägen och de blir tvungna att evakuera tåget flera gånger. Vid gränsen väntar fler överraskningar. Att resa ensam under krig till ett land där du inte förstår språket är skrämmande för alla och inget man önskar någon.

Det här är första delen i serien Krigets barn. 

Veras krig av Katarina Kuick

Under andra världskriget omringade tyska armén den ryska storstaden Leningrad (idag heter den St Petersburg). Syftet var att långsamt svälta ut alla i staden och många dog. Katarina Kuick har skrivit sin bok om Vera utifrån berättelser från de som var med.

Vera bor med sin mamma, pappa, storasyster Nina och sin katt Binka. Hon är nio år och ska börja fjärde klass men kriget kommer emellan. Pappa blir inkallad och de hör inte något ifrån honom på mycket länge. Storasyster Nina är nästa aldrig hemma. Hon bidrar med att gräva skyddsgravar och pansarvagnsfällor. 

För sitt inre ser Vera hur det har vuxit upp en mur runt staden, nästan som törnroshäcken i sagan. Inga leveranser med förnödenheter kan komma in. Allt börjar ta slut. Vera och mamma gör sitt bästa för att få maten och värmen att räcka men konkurrensen om det lilla som finns gör att man snart inte längre vet vem som är ens vänner. Vera och bästa vännen Katja rör sig runt i staden. De plockar fallfrukt och letar bränsle. Det blir nästan som en lek, en skattjakt. Det är viktigt att hålla livsgnistan och hoppet uppe.

Katrina Nannestad: Vi var vargar

Vid andra världskrigets slut marscherar den ryska armen in i Tyskland. Alla män tvingas rycka in som militärer. Kvinnor och barn får lämna sina hus och byar med vad de snabbt kan få med sig. De ryska militärerna går in i husen och plundrar dem på allt av värde och förstör.

Liesl, Otto och lillasyster Mia som bara är ett år kommer ifrån sin mamma i mörkret när de försöker ta sig över vatten med häst och vagn som går igenom isen. Liesl, som är nio år och äldst har lovat att ta hand om sina syskon om något sådant skulle ske. 

Ensamma gömmer de sig i skogen men de måste ha mat och varma kläder. De tvingas göra sådant de inte vill. Farliga saker, leva som djur. Som vargar. Samtidigt som de letar efter mamma och måste hålla sig gömda från soldater och andra, vilda barn som gör vad som helst för att överleva.

"Vargbarn", ensamma barn i skogarna, fanns på riktigt under andra världskrigets slut.