Sextonåriga Áili tvingas flytta ända från Skåne till sin mammas släkt i Kirunatrakten längst upp i norr. Där ska hon bo hos sin morfar som hon inte känner. Hennes mamma dog när Áili föddes och hennes pappa ville inte att de skulle prata om mamman eller om hennes släkt. Nu har han själv gått bort i cancer och det finns ingen annan släkting som hon kan bo hos.
Att landa på Kiruna flygplats är som att ha hamnat i istiden. Morfar bor i Idijärvi sameby. Det var där hennes mamma växte upp, till och med i samma hus. Det känns skumt.
Bilresan från flygplatsen till samebyn är lång och Àili somnar men vaknar bryskt av en våldsam smärta strax innan de kör in i byn. Som en elektrisk stöt. Morfadern reagerar inte alls. Det kommer att visa sig att Àili inte är vilken same som helst utan en noaidi, en nojd (en samisk schaman som kan se syner). När hon kommer till byn väcks hennes förmåga.
Det förklarar de mardrömmar som Áili har haft sedan barnsben. Hon känner igen sig Idijärvi. Andarna talar till henne, något ondskefullt från gamla tider har vaknat för att ta över Sápmi och utkräva hämnd för gamla vedergällningar och Àili är en få som kan stoppa det. Men hon har svårt att förstå hur? Och vad hon kan göra. Är hon ensam? Vad har hon för förmågor egentligen?
Morfar säger inte mycket och drar sig undan. I byn talar de samiska som hon inte kan och hon vet ingenting om kulturen. Tekniskt sätt är hon same men ingen vill erkänna henne som det. Allra minst som en betydelsefull noaidi.
Berättelsen om Àidi är jättespännande och följs av två delar, Gryningsstjärna och Midnattsljus.
