Meralda och hennes pappa åker bil genom natten då de får slut på bensin på en enslig skogsväg. Det är lång väg kvar dit de ska, det regnar och är kallt. De lämnar bilen för att se om de kan hitta ett hus där man kanske har lite bensin i någon dunk eller kan köra dem för att hämta. Men det enda hus de hittar är ett stort, gammalt ödehus som ger Meralda kalla kårar. Men det regnar som sagt och är kallt. Tak över huvudet är allt de vill ha just nu.
I huset går de från rum till rum. Det finns både soffor och stora speglar och ljus som man kan tända. Bakom en av dörrarna ligger en sal med något som liknar stora skulpturer över allt. När de kommer närmare ser de att de verkar insurrade i nån sorts tjock spindelväv. Det ser faktiskt ut som både människor och djur. Men nu är pappa riktigt trött och vill gå tillbaka till rummet med sofforna där han somnar. Det skulle han inte ha gjort...
Meralda går sin egen väg i huset och hamnar mitt i värsta spindelmardrömmen. För att kunna rädda sin pappa så är hon tvungen att lösa ett antal gåtor och möta all världens möjliga och omöjliga spindlar i alla storlekar.
