Adnan vaknar tidigt med ett pirr i hela kroppen. Idag ska de åka till stranden men när pappa vaknar är han för trött. Mamma är också trött. De är alltid trötta och vill aldrig gå ut. Adnan ger sig iväg ensam för att hälsa på hästarna i hagen. Där möts han av ett pip i diket. En kattunge! Adnan tar den med sig hem och försöker gömma den för mamma och pappa. Han får inte ha pälsdjur för mamma är allergisk. Man kan väl säga att det går sådär. En kattunge behöver både äta, dricka och inte minst kissa och bajsa. Känner han någon som har katt som kan hjälpa honom?
I slutet av boken får man veta mer om hur människor som varit med om otäcka händelser, t ex krig och tortyr, kan bära med sig det i kroppen länge. Det är så det är med Adnans föräldrar. Det finns hjälp att få och vart man kan vända sig.
