Ann Forslind: Lale vill ha en vän

Lale är sju år och hennes familj har just kommit till Sverige. De har fått en lägenhet högt upp i ett hus. Lale kan se långt från sin balkong. Där nere ligger ett torg där folk rör sig fram och tillbaka. Längre bort brer en stor skog ut sig. I hissen stöter hon på flera av dem som bor i huset. Längst ner finns en källare med en elång korridor med förråd som hör till lägenheterna. Framför ett av dem hänger det tyg. Det verkar faktiskt som att någon bor där!

Allt är nytt för Lale. Hon ser och lär sig hela tiden hur det fungerar här och hon ser fram emot att börja skolan och träffa andra barn. Hon vet inte riktigt vad skolan innebär, men att lära sig läsa vet hon att man gör. På rasten köar Lale för att gunga men när det blir hennes tur ser hon att någon står ensam vid sidan av och ser på henne. Lale ser inte om det är en tjej eller kille, bara ett par otroliga ögon och det blir början på ett nytt kompisskap.

Frank Furu och Linda Bondestam: Ni är inte min mamma

Frank Furu har arbetat med ensamkommande flyktingbarn i nästan tio år. Tillsammans med illustratören Linda Bondestam har de gjort den första bilderboken om hur det känns att komma ensam till ett land långt borta som litet barn.

Aysha kommer från Somalia. Hela hennes familj är kvar där. Mamma också. Men Aysha är i Sverige och bor på ett hem med andra barn utan anhöriga. Aysha pendlar mellan att vara barn och att vara ledsen eller arg. För det mesta har hon roligt och är med på lekar och uppgifter och glömmer att hon är annorlunda när hon är i skolan. Men när de andras föräldrar kommer och  kramar sina barn kan det bli för mycket för Aysha och slå slint. Hon saknar sin mamma och sitt land, dofterna om morgonen.

Tur att det finns andra vuxna som alltid finns där för henne. Hur hon än mår och beter sig. Det finns de som tar hand om henne, tycker om henne och verkligen bryr sig om henne här också. Men det blir aldrig samma sak som en mamma eller pappa.