På skolan finns flera tjejer som spelar handboll, de snygga som har "fina" kroppar och går på alla fester. Emma hör inte till dem. På fritiden hänger hon i stallet eller umgås med sin mamma. En gång hade hon en bästis, Clara, som hon delade hästintresset med men sen ett par åt hör Clara till handbollsgänget och har lämnat både stallet och Emma därhän. Hon är inte ens snäll längre. Emma är fortfarande ledsen för det och känner ändå ett band till Clara som det ska visa vara bra.
Många av elakheterna i klassen handlar om att några är tjockare än andra. Emma står ofta vid sidan av på gympan. Brösten skumpar och hon kan inte hoppa bock. Magen pöser över midjan på jeansen.
En dag börjar någon sprida små lappar på skolan med olika budskap som Du är fin som du är och Du är fantastisk. Det kan tyckas banalt men Emma blir ändå glad av dem och sparar en del av dem hon hittar. Och hon är inte ensam. Emma får kraft att säga ifrån. Hon är faktiskt riktigt rolig och modig och det leder henne framåt. Hon tom anmäler sig till Lucia-tåget fast alla vet att det är Shirin och Ida som brukar bli valda från klassen. Men förändringens vindar blåser.
