Vilda är same
på sin mammas sida men efter att mamma träffade pappa så lämnade hon samelivet.
De har aldrig pratat samiska hemma men Vilda vill lära sig. Hon vill att de i
klassen ska tro på henne när hon säger att hon är same, för de gör de inte.
Morfar ska lära henne sin samiska men så går han och dör. På begravningen ser
hon Samuel för första gången. Han är lite äldre än henne och same ut i
fingertopparna. Han bär kolt, har renar och han kan språket. Vilda drömmer om
att de kanske kan bli tillsammans och att han ska hjälpa henne. Känslorna stormar
mellan sorg och saknad, tillhörighet, förälskelse, att hitta sig själv eller
att bli den man vill vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar