Plötsligt en dag blir Valle skrämmande medveten om att det faktiskt går tonåringar på hans skola. Valle sitter ensam kvar i matsalen för maten hade sett så god ut att han tog för mycket och de måste äta upp allt. De andra är ute på rast. Då hör han som ett muller långt bortifrån som kommer närmare. Marken skakar och mjölkglaset klirrar.
Då ser han dem komma dundrande in i matsalen i flock. Stora som vuxna men ändå inte. På något sett ser de nästan ännu större med sina långa ben, stora händer och fötter och sina höga röster. Valle vill gå men kan inte röra sig. De slänger sig ner på stolarna och fyller snabbt hela matsalen. Han försöker gömma sig men försent. De har sett honom...
Som vuxen läsare är det fantastiskt vad man, åtminstone jag, hade glömt. Nu flyttas jag tillbaka till när jag själv var barn och det var något främmande, lite hotfullt och fascinerande med de stora barnen. Nu när han Valle fått upp ögonen för tonåringarna så ser han dem överallt. Behöver man vara rädd?
Roligt och pricken på-beskrivet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar