Min bror Bror - berättelser från Gibat av Malin Klingenberg

Spännande fortsättning på Slättens systrar, berättat utifrån ett nytt syskonpars perspektiv. Disa och hennes lillebror Bror växer upp i den fattiga hamnstaden Fyrudden. De försörjer sig genom att stjäla och tursamt nog är Disa en riktig mästertjuv. Men en dag knycker hon något som gör att både hon och Bror hamnar i skuld till den rika och erkänt grymma Marmadell. Tillsammans med henne tvingas de bege sig ut på en resa genom Gibat, för att betala av sin skuld. Marmadell har sina egna hemlighetsfulla planer och vilka de är kan Disa bara gissa sig till. Det enda hon vet säkert är att tjuvungar alltid måste vara på sin vakt i alla lägen – för även om de inte äger något har de alltid något att förlora. Sitt liv och varandra till exempel.

Spökflickan av Katarina Genar

 

Annas familj har flyttat från Stockholm till en mindre ort. De har fått tag i ett vackert, äldre hus nära havet. En gång var det ett pampigt semesterställe för en rik familj. Snart börjar höstterminen och Anna känner inte någon annan ännu men hon har hört barn på torget som frågar om det är hennes familj som har flyttat in i spökhuset och om hon har sett flickan än? Hon drömmer också konstigt. En flicka med sorgsna ögon som uppgivet letar efter något i deras hus. 

En äldre kvinna som säljer jordgubbar på torget ställer frågor, precis som barnen. Hon berättar att det på 50-talet bodde en fin familj från Stockholm i huset på somrarna och att de hade en dotter, men att hastigt gav sig av. Flickan och hon kände varann litegrann och hon har alltid undrat vad som egentligen hände. Sista gången de sågs var flickan rädd och stressad, kom springande med bara en sko, trassligt hår, smutsiga kläder och talade osammanhängande. Året  var 1951. Efter det flyttade det aldrig in några andra i huset och ryktena om spökflickan började. Anna känner sig kallad att lösa gåtan och hjälpa flickan i drömmarna med att hitta det hon söker.

Den magiska kappan av Katarina Genar

Livia får en kappa när hon fyller år. Den är gammal men inte sliten. Hennes mamma såg den i fönstret till en antikaffär och föll för den direkt. Äkta vintage. När Livia sätter den på sig känner hon att det är något speciellt med den, hon känner sig speciell. Hon börjar fantisera vem som en gång kan ha ägt och burit den före henne. Men när hennes kompis Klara ska prova kappan blir Klara som galen och säger att den kliar och liksom vill strypa henne. 

Hon har börjat få lustiga infall också, när hon har kappan på. Hon tar en promenad på kyrkogården och fastnar för en grav till en flicka som visst bara blev elva år, precis lika gammal som Livia är nu. Hon kan inte låta bli att fortsätta besöka graven varje dag och sitta där på bänken framför den. 

Det är en gammal grav som ingen sköter om. Det känns sorgligt att flickan är bortglömd. Tiden flyger iväg när hon sitter där och Livia glömmer allt, skolan, möten, kvällsmaten. En dag sitter det redan en annan på bänken. En mycket gammal man. Och någon har lagt blommor på graven. Hon känner att kappan bär på ett budskap, den liksom vill säga något, och det är Livia som är budbäraren.