Bortbytt av Linda Johansson

 

I det lilla samhälle som Hella bor i finns inte något märkvärdigt att se eller göra. Men det finns en gammal station och en järnväg som leder långt in i skogen där ett gammalt tåg står still. Första turen gick för mer än hundra år sedan, men tåget stannade på samma plats, och två små barn försvann för alltid i samband med händelsen. De som varnade för att låta ett tåg gå över Vreshällen fick rätt. Platsen där man i gamla tider trott att skogsväsen, strövarna, bor på. Ett folk som är blodtörstigt och farligt mot människor som kommer för nära. På åttiotalet gör man ett nytt försök att öppna tåglinjen men historien upprepar sig. Ett litet barn försvinner spårlöst. Efter det har järnvägsspåren växt igen och tåget står kvar i skogen. Tills nu, när det åter talas om vilken turistmagnet en museijärnväg med ett tåg från artonhundratalet skulle bli för bygden. Politikerna ser bara pengar framför sig. De vet inte att de riskerar att väcka en slumrande katastrof.

Hella dras till Even i skolan. Han är annorlunda, är hemlighetsfull och går sin egen väg, tar inte skit, och luktar gott som av skog. Men han är inte ute efter att umgås med någon. Hella tycker om att teckna och är nyfiken på det där tåget i skogen som det talas om. Hon går dit, flera timmar i skogen tar det, tills hon möts av en vägg av obehag. När hon tecknar av tåget kommer det fram andra, hemska motiv i bilden. Plötsligt är Even där och rycker i henne. De måste bort från platsen, genast! Han har följt efter henne.

Efter det har Hella och Even ett särskilt band. Vem är han, vad vet han? Ett är klart. Tåget får inte börja rulla igen. 

Det är svårt att sluta läsa, berättelsen har allt på 238 sidor: Mystik, vänskap, relationer med vänner och i familjen, kärlek, humor, ålderdomliga väsen och spänning åt det skräckblandade hållet.