Danielle Younge-Ullman: Allt det vackra är inte förstört

Ingrids mamma var en firad operastjärna och därför växte hon upp på resande fot i olika länder i korridorerna på olika operahus, tills en dag, då mamman tappar rösten och den inte kommer tillbaka. Tiden i rampljuset är över och de flyttar till mammans föräldrahem, ett hus i Kanada, där de ska börja ett vanligt, normalt liv. 

Men Ingrids mamma sjunker allt djupare ner i depression. Hon vill absolut inte att Ingrid ska arbeta med musik och låter henne tro att hon inte kan sjunga men i skolan visar det sig att Ingrid har en jättefin sångröst och det leder till att hon blir antagen till en sångutbildning i London. 

Mamman går i taket men anmäler Ingrid till ett överlevnadsläger i vildmarken där hon ska komma nära sig själv under tuffa omständigheter. Ingrid behöver mer skinn på näsan och råg i ryggen, tycker hon. Och lägret blir mer än en överraskning. 

Ingrid skriver hela tiden brev till sin mamma under lägret, men i sin dagbok, hon skickar dem inte, och lägrets dagar varvas med tillbakablickar från det senaste året. Starkt och känslosamt.