Jan Henrik Nielsen: Som om hösten kom på sommaren

Nanna, hennes lillasyster Fride och deras pappa bor under jord i en bunker på en ö utanför Norges kust. De har inte varit ovan jord på sju år. Men nu börjar maten ta slut. Det började med att träd, människor och djur blev sjuka och dog, en epidemi spred sig. Nannas och Frides mamma var läkare och forskare och hade en hög position vid Oslos sjukhus. Hon hörde till de få som kunde komma över medicin. Familjen räddades men splittrades. Hon stannade i stan för att kunna hjälpa så många som möjligt. 

Pappan och flickorna tog sin tillflykt till ön där deras farfar byggt ett sommarhus över en bunker från andra världskriget, som skyddsrum. Men en dag, efter sju år, öppnar de luckan. Pappan som har rengjort de gamla ventilerna blir plötsligt sjuk. Han ber flickorna att ta sig till fastlandet. Det ska finnas medicin gömd i deras lägenhet, inuti pianot. Och flickorna ror ensamma över vattnet, pappan är för sjuk för att följa med. 

De börjar sin vandring in till Oslo, övernattar i främmande, övergivna hus och de vet inte vad som väntar dem, finns det alls andra överlevande? Det är med stor spänning man följer de två flickorna genom den kollapsade civilisationen där vad som helst väntar runt hörnet.