Stina Nilsson: Det svarta regnet

Liv bor med sina föräldrar och sin lillasyster i en stuga på landet. Sverige har råkat ut för en katastrof och en epidemi har fått fäste. Människor insjuknar fortfarande och dör. Mamma har sagt till flickorna att det beror på onda trollkarlar och att de som blir sjuka är ansatta av demoner. Det är därför de en gång lämnade stan för att bosätta sig i mormor och morfars stuga. 

Himlen är alltid grå liksom marken och träden. Regnet påminner om badvatten efter att man har gjort rent i eldstaden och blivit full av sot. Också snön är grå, den faller som gråa fjädrar. Liv kan inte minnas något annat. Pappa har berättat att förr i tiden var himlen klar och full av lysande prickar på nätterna. 

Men nu är pappa sjuk och ingen får komma in till honom. Det är känt att de sjuka ofta kommer in i en fas innan de dör då de blir aggressiva och inte känner igen sina egna. 

Alla granngårdar ligger öde. Också den sista vännen Sams familj ger sig av söderut liksom alla andra. Det sägs att det finns en ö som trollkarlarna inte har kommit åt. Men Livs familj är kvar. Pappan är för sjuk och de skulle inte orka med den långa vandringen. Ingen vet heller om det faktiskt finns någon säker plats och det kan lura många faror på vägen. 

Så de lever ur hand i mun. Mamma jagar och gillrar fällor. Flickorna hjälper till med att plocka bär, nötter, svamp, rötter, frön och mycket mer. De har ett eget trädgårdsland med potatis och rovor. Men det växer allt sämre. Allt ruttnar fort. När vintern kommer blir det kallt och mycket snö. Mamma börjar hosta...

Det svarta regnet är en spännande och mycket levande författad överlevnadsskildring med ett alltid överhängande hot. Deras vardag är så ömtålig. Vad ska hända härnäst? De kämpar på och Liv och hennes lillasyster är enastående.