Äntligen har fortsättningen på Nattkorpen kommit och den är lika bra som den första! Föräldralösa Mika på Allmänna barnhuset var med om att hjälpa konstapel Valdemar Hoff att lösa mysteriet med Nattkorpen. I samma veva får hon veta varför hon inte blivit adopterad fast hon bott på barnhemmet sedan hon var bebis och att hon faktiskt har ett efternamn, Månvind. De spädbarn som lämnas till hemmet och som har ett band med blommor runt fotleden ska inte få veta var de kommer ifrån men deras uppehälle ska betalas med en summa pengar varje år och de ska inte adopteras bort. Mika var ett sådant barn, får hon veta, när hon i smyg läser sin journal. Nu är hon äldst på hemmet och hjälper till med att ta hand om de andra barnen.
I del två börjar de lite äldre barnhemsbarnen bete sig underligt. De har börjat skolka från skola och sina uppgifter och ränner på stan istället. Mika och barnhemspersonalen är rädda för att de har börjat stjäla ur folks fickor men det visar sig inte stämma. De har råkat ut för något mycket värre. Också Mika dras in i det hela när någon har planterat stöldgods som man hittar hos henne och hon blir skickad till Rannsakningsfängelset. Men det slutar inte där, tur som det är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar