I den tredje boken om Lo, Johanna och Harry önskar de att de äntligen fick lite lugn och ro från spökerier. Det är Halloween och de cyklar till ett hus där man alltid har extra mycket pynt i trädgården. Så också i år. Det är mysrysligt i mörkret. Särskilt eftersom granngården kallas för spökgården. Det sägs att det bor en gammal man där som aldrig går ut. En ensam lampa brukar lysa i ett fönster. Det sägs också att den gamle mannen egentligen är ett spöke.
Barnen smyger in i trädgården bland alla plastskelett och låtsasspöken. Längst bort ligger en jordkällare. I dörren har man placerat en dödskalle som ser otroligt äkta ut, och lite gamla ben ligger i trappan. Plötsligt känner Lo ett vinddrag och en röst som viskar "hjälp mig"!
En värdig avslutning på Spöktrilogin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar