Vi får träffa vännerna i en klass 9 i Alby, sista terminen innan gymnasiet. De lever i en annan värld än ungdomarna i innerstan och kallar sig själva skämtsamt som importer. Rayan, Caspian och Amir har hängt sedan lågstadiet. Amir var nio år när han kom till Sverige men nu ska han skickas tillbaka till Irak. Det känns orättvist när han bott här i så många år. Det är en hel del som är orättvist för barnen som växer upp i orten. De får kämpa med så mycket. Regler för vad flickor får och inte får, pengar som ska räcka, hålla sig undan de kriminella, rasism och misstänklighet. Men humöret hos ungdomarna är ändå gott och de låter sig inte tystas utan tar sin plats. Humorn är en stark kraft. Jag garvade en del när jag läste och kände en närhet. Man känner sig som en i gänget och klassen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar