Sara Salander: Rakt fram är den rätta vägen

Arwen går sista terminen i sexan när hon får veta att hennes fröken ska vara föräldraledig och klassen få en vikarie de sista månaderna. Arwen får panik. Plötsliga förändringar gör henne yr, ibland till och med så att hon kräks. 

Hon trivs bäst när allt är förutbestämt, tryggt, monotont och rutinmässigt. Som när hon får sitta med sin pappa i traktorn när de plöjer åkrar i raka rader eller när hon simtränar för klubben hon är med i. Där är banorna raka och man simmar fram och tillbaka, fram och tillbaka. Hon gillar också att sitta i skräddarställning på botten, omsluten av vattnet och de egna tankarna. 

Att gå i skolan en hel dag är en utmaning. När det är stökigt och stojigt och många intryck blir Arwen trött och hon gillar inte kroppskontakt men hon är rak i kommunikationen och tydlig med vem hon är och sina gränser, därför tycker de andra i klassen att hon är knäpp men cool. Hon hoppar gärna på K- och V-brunnar för att samla på sig kärlek och vänskap att portionera ut när hon har behov av det, så hon hittar sina sätt att hantera vardagen, men när de ska få ny lärare blir det för mycket för Arwen. Hon slutar gå till skolan.