Johan Rundberg: Nattkorpen (Månvind & Hoff del 1)

Mika är ett av många föräldralösa barn på Allmänna barnhuset i Stockholm under slutet av 1800-talet. Hon är också en allt-i-allo där. Nästan 12 år som hon är så är hon för gammal för att adopteras bort. 

En kall vinternatt knackar det på barnhemmets port. En ung man lämnar över att bylte som innehåller ett nyfött barn. Utan att säga vem han är eller om barnet har ett namn försvinner han i natten lika fort som han kom. Men först hinner han säga att "den svarta ängeln såg att jag tog barnet". Samtidigt tycker sig Mika se att de är bevakade av en långsmal gestalt, klädd i hatt och rock som står alldeles blickstilla i skuggorna. Då börjar barnet gråta, kylan tar vid och hon stänger porten. Runt vristen har barnet ett läderband med blommor.

På barnhemmet är det fattigt och tufft med lite mat och ved att elda med för att hålla värmen men Mikas humor är en stor glädjekälla. Mika har också ett otroligt sinne för detaljer. Alla har hört talas om Nattkorpen. I fyra års tid hade denne mördare gått lös. Smeknamnet kom sig av att han verkade välja sina offer planlöst. Men han blev fängslad och avrättad för ett år sedan. Nu har han dock slagit till igen, eller är det någon som kopierar hans metod att döda på? 

Mika blir kallad som vittne då man tror att det nya offret är den unge man som lämnade barnet. Kommissarie Hoff imponeras av Mikas minne och iakttagelseförmåga och ber henne om hjälp med att lösa gåtan med den återuppstånde (?) mördaren. Det visar sig att Nattkorpens offer alla har något gemensamt. 

Mitt i utredningen råkar Mika få se sina uppgifter i barnhemmets arkiv. Det visar sig att hon inte saknar efternamn som hon alltid har trott. Hon heter Månvind och någon betalar en stor summa pengar årligen för hennes uppehälle på barnhemmet. Och runt vristen hade hon  ett läderband med blommor!

Det är en riktigt spännande och levande beskriven berättelse som är upptakten till två böcker till, Tjuvdrottningen och Dödsängeln.